Ett öppet landskap med dalar och berg är bättre för tankens flykt än en havshorisont. Bergen ger perspektiv och djup. Tycker jag.
När jag lämnade Getaria i går packade jag ner en burk San Miguel -öl av en alldeles speciell anledning.
För en månad sedan gick gamla goda vännen och arbetskamraten Marius Turula oväntat bort. I går på eftermiddagen ordnades en minnesstund i Helsingfors, som jag inte kunde delta i.
Men jag var med ändå. I det öppna landskapet kunde jag ägna eftermiddagen åt att tänka på den speciella person – i ordets bästa bemärkelse – Marius var.
Han visste exakt vilket lag i den engelska ligan som gjorde mest mål efter inkast, hur tennisbollen skulle träffa racketen för bästa underskruven. Det fick hans vänner lära sig på våra gemensamma fredagsluncher. Det känns tomt att aldrig mera få ta del av den kunskapen.
Långt där framme vilar ett vackert kapell på en kulle med havet som fond. Det här är rätt ställe, rätt ögonblick.
– Skål Marius, frid över Ditt minne.
Walk on!
Ser fram emot dina skildringar!