Maten är förträfflig. Ofta erbjuds man den färskaste tänkbara fisken i de små kuststäderna. Som i går kväll här i Castro Udriales. Tonfisken direkt ur havet på grillen och en sallad till.
Men av någon anledning är jag sällan hungrig trots att kaloriförbrukningen borde vara skyhög. I går blev det nästan en maraton. Men konstigt nog räcker det med en liten lunch eller middag.
Ok, på dagarna blir det att klämma i sig en eller två pintchos, dessa små bröd med det mest fantasirika innehåll, krabba, tonfisk, ost, skinka …
Men bältet får man ändå dra åt ett hål till då och då.
Nu är jag i Cantabrien och här verkar inte ens få tag på en fet entrecote.